Dödsskjutning i Jeppo år 1916

Ulla von Essen-Koskimies, f. 13.3.1912, berättar om sina upplevelser, då farbror Jürgen von Essen sköts av ryska gendarmer (polissoldat) 10 september 1916.

Släkten von Essen var starkt engagerad i jägarrörelsen och Kiitola gård blev föremål för de ryska gendarmernas intresse. Vid deras första besök lyckades de efterspanade herrarna von Essen fly. Den 10 september 1916 gick det ej lika lyckligt. Om detta berättar Ulla von Essen-Koskimies, som då var 4 år:
Vid den hastiga flykten lär Jürgen av någon anledning (ev en hjärtattack) ha dröjt sig kvar och sålunda försenad hoppat ut genom ett av matsalsfönstren. Jag såg honom komma springande, framåtböjd och tungt, nedför stallbacken, förbi vagnslidret och uppför den svagt sluttande backen mot Finskas gård. Efter kom en gendarm, som avlossade ett första skott vid vagnslidret, just där jag råkade stå på andra sidan vägen. Jag hoppade högt, som jag tyckte, vid den skarpa smällen, och sprang skrämd till vår barnflicka, som satt med lillasyster Barbro på trappan till kontorsbyggnaden, som nu var vårt tillfälliga hem. Vi fördes upp till huvudbyggnaden och satt instängda i matsalen. Ingen fick lämna huset, som var omringat av gendarmer. Jag ville söka upp mamma och öppnade försiktigt dörren till förmaket. Det var tomt, alla dörrar var stängda. Då öppnade jag dörren till sängkammaren och såg mamma böjd över farbror Jürgen som stönande låg på farfars säng. Snabbt stängde jag dörren igen försiktigt och smög rädd tillbaka till de andra. Några dagar senare satt jag med tant Siri Nordgren i hennes rum vars fönster vätte mot älven. Plötsligt såg jag gendarmer på bron på väg mot gården. Jag stelnade till av skräck, fick inte fram ett ord. Men tant Siri följde min blick och ropade: Herre gud nu kommer de igen. Den gången sökte de efter vapen, men fann dem inte. De var gömda under golvtiljor i en av skrubbarna....Pappas plötsliga försvinnande var också det en skrämmande upplevelse för mig, och hans långa frånvaro från hemmet skapade oro och ångest. Jag hade fruktansvärt ledsamt efter honom och ”skrev” i mammas brev och bad honom komma till oss. Han kom också några gånger i olika uppdrag i största hemlighet, och mamma förehöll mig det strängaste att inte yppa det för någon. I annat fall kunde pappa dö som farbror Jürgen. Skräcken och det tunga ansvaret på mina 4-åriga axlar fanns ständigt närvarande, också i de underbara stunder då jag fick träffa min älskade pappa.”
På fotografiet Ulla, f. 13.03.1912 och lillasyster Barbro, f. 30.09.1915, Fotografiets ägare: Odert von Essen


Kiitola gård, Kiitolavägen 123, Jeppo
Kontextuppgifter
Fått kopia av Ulla von Essen- Koskimies anteckningar av Odert von Essen i Nykarleby.
Tid
10.9.1916