Barndomsminnen från Rödje-Fants i Östersundom

Barndomsminnen från Rödje-Fants i Östersundom

Maggi (Margit Salminen född 1909) och Totti (Torsten Blomberg född 1910) har berättat om sina barndomsminnen vid tiden för Finlands självständighet. År 1917-18 bodde de med sina föräldrar Hilda och Karl Blomberg, en äldre bror Nisse och yngre bror Ruffe på Rödje-Fants i Östersundom i Sibbo socken. Hilda var den yngst av Alfred och Amanda Sofia Blomqvists sex barn på Rödje-Fants. Alfred hade dött år 1898 och sonen Viktor, som skulle överta gården hade dött några år tidigare i blindtarmsinflammation. Hilda och Karl flyttade till Rödje-Fants från Hindhår gård där Karl var inspektor och övertog gården år 1908. Det blev ingen dans på rosor. Först måste de skaffa hästar och kor, samt nödvändiga jordbruksredskap, som förts bort i samband med arvsskiftet. Rödje-Fants bostadsbyggnad bestod av en stor stuga, en tambur, en matsal och två mindre rum. Mot öster fanns ett loft och under loftet fanns mangelboden och förvaringsutrymmen med stora trätinor där man förvarade salt kött under vintern och en tunna urgröpt ur ett träd där man förvarade torkat bröd. På gården fanns ännu en sädesbod, en ria, två lador och två jordkällare. Loftet hade en trång ingång och bara en liten glugg, som släppte in ljuset. På sommaren sov man på loftet. Här förvarades också klädesplagg. I ladugården fanns ca 10 kor och i stallet 3 hästar. Alla byggnader var i dåligt skick men kunde användas. Varje år måste någonting repareras eller byggas. Först byggdes nya lador och en bastubyggnad. För att betala arvsandelarna åt de andra syskonen samt andra brådskande utgifter, erhöll Hilda och Karl ett lågräntelån från Hypoteksbanken, som många år var för dem som en piska på ryggen. Till råga fick Karl en svår släng av spanska sjukan och efter det besvärades han av någon slags reumatisk nervvärk im benen, så att han inte kunde somna förrän någon gång på morgonnatten. Olika slags behandlingar på inrådan av läkare som t.ex. ba, gav endast tillfällig lindring, men åkomman bestod och krävde olika slags värkpulver, som med tiden blev allt starkare.
Ladugården och stallet förenades av ett tak över spillningsdalen. Under taket förvarade man virke, som skulle torka. Pojkarna kröp på virket över spillningsdalen. Maggi var rädd att delta men måste krypa över för att inte visa sig feg. Så hon kröp darrande över med en pojke före och en annan efter. Det var svårt att få inkomsterna att räcka till för familjens försörjning