Sigurdskåren

Bild: Kartskiss med Sigurdskårens väg från Sigurds till stenbrottet och Makilo.

Den 26 januari 1918 beslöt det socialdemokratiska partiet och röda gardets stab göra revolution. Samtidigt som revolutionen bröt ut i Helsingfors började Mannerheim med hjälp av skyddskårerna i Österbotten avväpna de ryska soldaterna i regionen. Inom några dagar behärskade de röda södra Finland med landets största städer medan de vita behärskade mellersta och norra Finland. I den del av landet som kontrollerades av de röda fanns s.k. frikårer som kämpade mot de röda. Dessa var Skärgårdens frikår i Åboland, Pellingekåren i östra Nyland samt Sigurdskåren och Svidjakåren som opererade i Kyrkslätt och Sjundeå.

Sigurdskåren

Sigurdskåren bildades den sista januari 1918. Inom några dagar anslöt sig flera hundra man till kåren som samlades på Sigurds, i Kvarnby och i Ingels. Den 14 februari uppgick Sigurdskårens styrka till omkring 500 man. Den 15 februari anslöt sig Svidjakåren från Sjundeå med ca 200 man till kåren på Sigurds.

Läget ute i bygden var spänt. Beväpnade rödgardister rörde sig i trakten, konfiskerade egendom och gjorde sig skyldiga till våldshandlingar. Från alla håll närmade sig röda trupper så att kåren på Sigurds småningom var helt inringad.

På morgonen den 22 februari anlände en röd trupp med tåg till Kyrkslätt. Tåget stannade vid Peders, väster om Kyrkslätts station, och man lastade av en kanon, hästar och ca 150 till 200 man. Kanonen drogs upp till stora landsvägen och ställdes upp på Ragvaldsbacken. Omkring klockan 1 på dagen började man beskjuta Sigurds med artillerield. Sigurdskåren blev hårt trängd av de rödas angrepp och måste retirera från Ingels och Kvarnby till Sigurds.

Sigurdskåren som kämpade mot en övermäktig fiende omringades på Sigurds.
Natten mot den 26 februari lyckades kåren, ca 600 man, ta sig genom bevakningskedjan, över isarna på Humaljärvi och via Smedsby till Ingvaldsby. Färden fortsatte över järnvägen i Ingvaldsby mot Honskby och Friggesby till stenbrottet nära Obbnäs. Kåren gjorde på morgonnatten ett misslyckat försök att erövra Makilo som behärskades av ryska soldater.

Situationen för Sigurdskåren blev allt mera desperat. I denna situation anlände den svenska attachén Folke Malmar med ett förslag till kapitulationsavtal. Svenska legationen i Helsingfors hade förhandlat med de röda om ett kapitulationsavtal för Sigurdskåren och åtog sig att övervaka behandlingen av fångarna. Kåren som nu bestod av 467 man beslöt anta kapitulationsavtalet. Fångarna fördes till Svenska Reallyceum vid Elisabetsgatan i Helsingfors, där de fick stanna till den 13 april.